Drunk on the Moon
Ibland tar jag på mig en skjorta, en keps och sätter mig bakom trummorna som en helt vanlig man.
När man har medspelare så kallas det för ett band. En konstellation skulle kunna vara:
Tjej på sång. Kille på gitarr. En annan kille på exempelvis en bas och en norrman på klaviatur.
Och sen en kill-liknande sak på trummor.
Så ser det ut i mitt band i alla fall.
För ett år sedan annonserades det efter "en EJ metalintresserad trummis" på en hemsida för musikerfolkmänniskor. Jag blev nyfiken trots att jag inte letade efter ett band och trots att jag faktiskt kan både lyssna och vara intresserad av metal. Hursomhelst så tyckte jag att det lät bra, det som fanns på deras (numera vår) hemsida.
Bank, bonk och plaff på cymbal och jag började lira i Drunk On The Moon.
Nu gigar/spelar/uppträder vi ute på olika ställen lite då och då. Jag har vid ett par av dessa tillfällen tillverkat flyers för att promota spelningarna... förmodligen suger dom hårt som flyers eftersom publiktrycket har varit, eh, klent. Men vafan, vi är ett nytt band och man kan väl inte räkna med att jordens befolkning står och skriker efter en världsturné.
Redan.
En annan orsak kan vara att distrubitionen av flajerserna var bristfällig om inte obefintlig.
Nå. Flyers:
Dessa borde ju genererat tusentals, HUNDRAtusentals i publiken, sade han lite blygt. Men icke.
I morgon lirar vi igen, men jag har inte gjort nån flajja till denna gång. Tjo.
