Tuschat!
Ohoj. It seems jag har grejat att tuscha klart bildrackaren. Vågar jag ta steget nu?
Steget ut i en ny (parallell) karriär? Förmodligen inte, men så här blev bilden, med en enkel gråskala.
Steget ut i en ny (parallell) karriär? Förmodligen inte, men så här blev bilden, med en enkel gråskala.
Spelning i hobbyhörnan.
Jag trodde vi gick fel. Jag visste vi skulle lira på ett Café, vilket visserligen inte hör till vanligheterna i sig, men då jag och sångerskan hamnade nere i nån källarlokal där det var ett NA-möte så insåg vi snart att detta inte var något vanligt Café. På vanliga Caféer brukar det inte stå IOGT-NTO på fönstret.
Uppe i "konsertlokalen" så var det några bord utspridda och hyllor utefter väggarna med hobbyprylar och grejs på. Jag fick allvarliga vibbar av Missionskyrkans Hobbytimma man gick på när man var liten. Då mina föräldrar är kraftigt okristna så förmodar jag att vi skickades dit för att dom skulle få vara ifred i ett par timmar samt för att vi skulle få träffa våra polare över gipsformarna och glasspinnarna man skulle rama in dom kitchiga jesusbilderna med.
Allt detta innebar ju att dom där två ölen man gärna klämmer innan man spelar uteblev. Jag hade ett par i väskan och en billig lokalsylta snett över vägen, men det... blev fel.
Nåväl, efter att några småtjejer och ett par vuxna börjat göra i ordning så blev det faktiskt ganska mysigt. Första bandet som lirade var några unga killar som var kul att lyssna på. Dom gillade att stå på scen och hade ett gäng på polare på första rad. Första rad var f.ö den enda publiken förutom oss som skulle spela efteråt.
Publiktrycket var väl sådär m.a.o.
Andra bandet. En tjej å en kille. Jävligt bra. Melankoliskt, stämningsfullt och proffsigt. Kändes udda med den kvalitén på ett nykterhetshak utan publik (i stort sett). Jag tänkte köpa skivan dom gett ut efteråt, men glömde bort det. Förmodligen ville man bara packa ihop trummorna och ge sig iväg till närmsta öl.
Sen lirade vi. Det hade kommit lite folk till slut. Jag spelade fel i början på en låt. Förmodligen såg jag ut såhär då:
"Hur fan gick den nu?"
Hursomhelst så är det mycket viktigt att ta reda på INNAN om det är ett nykterhetsställe man lirar på, så man inte kommer packad med en sjuttis Explorer i bakfickan, sjungandes snapsvisor.
Uppe i "konsertlokalen" så var det några bord utspridda och hyllor utefter väggarna med hobbyprylar och grejs på. Jag fick allvarliga vibbar av Missionskyrkans Hobbytimma man gick på när man var liten. Då mina föräldrar är kraftigt okristna så förmodar jag att vi skickades dit för att dom skulle få vara ifred i ett par timmar samt för att vi skulle få träffa våra polare över gipsformarna och glasspinnarna man skulle rama in dom kitchiga jesusbilderna med.
Allt detta innebar ju att dom där två ölen man gärna klämmer innan man spelar uteblev. Jag hade ett par i väskan och en billig lokalsylta snett över vägen, men det... blev fel.
Nåväl, efter att några småtjejer och ett par vuxna börjat göra i ordning så blev det faktiskt ganska mysigt. Första bandet som lirade var några unga killar som var kul att lyssna på. Dom gillade att stå på scen och hade ett gäng på polare på första rad. Första rad var f.ö den enda publiken förutom oss som skulle spela efteråt.
Publiktrycket var väl sådär m.a.o.
Andra bandet. En tjej å en kille. Jävligt bra. Melankoliskt, stämningsfullt och proffsigt. Kändes udda med den kvalitén på ett nykterhetshak utan publik (i stort sett). Jag tänkte köpa skivan dom gett ut efteråt, men glömde bort det. Förmodligen ville man bara packa ihop trummorna och ge sig iväg till närmsta öl.
Sen lirade vi. Det hade kommit lite folk till slut. Jag spelade fel i början på en låt. Förmodligen såg jag ut såhär då:
"Hur fan gick den nu?"
Hursomhelst så är det mycket viktigt att ta reda på INNAN om det är ett nykterhetsställe man lirar på, så man inte kommer packad med en sjuttis Explorer i bakfickan, sjungandes snapsvisor.
Den svårstartade Sputnika.
Att det skall vara så jävla svårt!
Jag har sedan i... hm... maj nångång kanske, suttit och spånat på en historia jag skulle vilja få ned i serieform. Jag har hängt över min Moleskine - pretto, jag vet, men kan Hemingway så kan jag - och skrivit ett sorts manus till Kapitel Ett och har det mesta av dialogen ihopsydd. Jag skriver på engelska (p.g.a den nästan döda svenska seriemarknaden så är det ju en självklarhet).
Ett antal Thumbnails är skissade och the general idea om layouten är uttänkt.
Jag har även lokaliserat en del människor som jag har tänkt skall stå som modell för vissa karaktärer och letat som en dåre efter bra papper som inte kostar skjortor.
Papper har jag hittat (tack Schoellershammer), tusch är fixat (klassiska Pelikan, aaah) och pennor ligger på hög (tack, alla möjliga och omöjliga penntillverkare därute). Radergummi, förr även kallat Kautschuk, lär väl få malas i smulor över dassiga skisser också...
Jag vet påettungefär hur jag skall teckna och vem kommer inbrakandes på scenen då?
Jo, Herr Initialmotstånd.
Jag kommer inte igång och är för preperfektionist FÖR ATT ENS VÅGA BÖRJA! Allt ligger och väntar, men jaget vägrar sätta igång och skapa skiten. "Jag skall bara göra ditten och jag skall bara göra datten", "Det kommer inte bli tillräckligt bra och jag kommer vilja göra om allt från början, jag vet det, jag vet det! Buhuu.". Jag gör en massa annat skräp som borde vänta eller inte göras alls.
Det är en oändlig massa sidor som måste tecknas, men icke.
Jag har testskissat och testtuschat och testscannat... fan, snart kommer jag väl testpublicera skiten utan att ens ha ritat något...
Skäms på mig. Mycket snack och liten verkstad verkar vara ledorden för det här projektet.
Här är ett exempel på hur testen av skiss/tusch/scanning ser ut. Detta är också ett av exemplena på vad jag gör när jag INTE börjar på min Smash Hit Serie.
Bry eder icke om att karaktärerna här (som f.ö inte har nåt med serien att göra) ser stela och lite MangaGay ut.
Jag har sedan i... hm... maj nångång kanske, suttit och spånat på en historia jag skulle vilja få ned i serieform. Jag har hängt över min Moleskine - pretto, jag vet, men kan Hemingway så kan jag - och skrivit ett sorts manus till Kapitel Ett och har det mesta av dialogen ihopsydd. Jag skriver på engelska (p.g.a den nästan döda svenska seriemarknaden så är det ju en självklarhet).
Ett antal Thumbnails är skissade och the general idea om layouten är uttänkt.
Jag har även lokaliserat en del människor som jag har tänkt skall stå som modell för vissa karaktärer och letat som en dåre efter bra papper som inte kostar skjortor.
Papper har jag hittat (tack Schoellershammer), tusch är fixat (klassiska Pelikan, aaah) och pennor ligger på hög (tack, alla möjliga och omöjliga penntillverkare därute). Radergummi, förr även kallat Kautschuk, lär väl få malas i smulor över dassiga skisser också...
Jag vet påettungefär hur jag skall teckna och vem kommer inbrakandes på scenen då?
Jo, Herr Initialmotstånd.
Jag kommer inte igång och är för preperfektionist FÖR ATT ENS VÅGA BÖRJA! Allt ligger och väntar, men jaget vägrar sätta igång och skapa skiten. "Jag skall bara göra ditten och jag skall bara göra datten", "Det kommer inte bli tillräckligt bra och jag kommer vilja göra om allt från början, jag vet det, jag vet det! Buhuu.". Jag gör en massa annat skräp som borde vänta eller inte göras alls.
Det är en oändlig massa sidor som måste tecknas, men icke.
Jag har testskissat och testtuschat och testscannat... fan, snart kommer jag väl testpublicera skiten utan att ens ha ritat något...
Skäms på mig. Mycket snack och liten verkstad verkar vara ledorden för det här projektet.
Här är ett exempel på hur testen av skiss/tusch/scanning ser ut. Detta är också ett av exemplena på vad jag gör när jag INTE börjar på min Smash Hit Serie.
Bry eder icke om att karaktärerna här (som f.ö inte har nåt med serien att göra) ser stela och lite MangaGay ut.
The Geek Factor.
Det finns olika nivåer på hur Geek man kan vara, men vad är egentligen en Geek? Han eller hon borde definieras av att det i personen finns ett intensivt intresse av att syssla med något som inte direkt har med "allmän socialisering" att göra och man skall kunna göra det på pojk(eller flick)rummet eller liknande.
En Geek har sällan en stark längtan att få bli den ballaste på Stureplan eller coolast i klassen. Hellre då den ballaste i det extremt lilla gänget som har, låt säga, kylning av datorer som största intresse.
Okej, en del vill bli coolast i klassen, men har ingen aning om hur man gör och inser snart att måleri av tennfigurer är fan så mycket roligare.
En del sammankopplar säkert "Geek" med "Nörd", men det anser jag vara helt fel. En Nörd är en människa som är helt ute och cyklar, en som oftast inte kan något annat än att bara vara bland många andra människor, och då ändå på helt fel sätt... På Stureplan finns det en otrolig mängd nördar exempelvis... Bl.a den här eller varför inte dom här ca 1:12 in i rullen.
Det där är ett par riktiga Nördar. För att dom skulle få klassas som Geeks så skulle dom behöva skaffa sig ett obskyrt intresse, som exempelvis frimärkssamlande, World of Warcraftspelande, schacklubb etc. Champagnesprut som hobby räknas inte.
Om man tar musikintresse som exempel så kan man köra följande två scenarion:
- Lars gillar Metallica. Han har alla skivor och går omkring med en skinnjacka med ryggmärke á la 80-tal. Han har skaffat en gura och träffar sina polare som han spelar Metallicacovers med en gång i veckan. Han är även med i gruppens fanclub och sitter och snackar Metallica nonstop på fester, spelar ingen roll om det är med polarna eller med helt okända, söta flickor. Festerna slutar med att han står och skrålar "nothing else matters"... Han vill dock helst spela trummor och bli den nya Lars Ulrich. Geek? Nej.
- Martin gillar Metallica. Han har alla skivor, både på vinyl och på cd och han vägrar slänga sina gamla kasettband med olika Meatallicablandningar, trots att han inte ens längre äger en bandspelare. Han har även samlat på sig en massa bootlegs och sitter på Ebay och letar nya halva dagarna. Han har en skinnjacka med ryggmärke á la 80-tal. han skaffade en gång en gura, en kopia på gitarristens i Metallica som han har på väggen hemma. Han har försökt lära sig ackorden till många låtar, men det går bara inte. Han håller på att spara till en bas också.
Han har en del kompisar på Metallicas officiella forum som han ofta diskuterar låtar med, men han är aldrig direkt ute och träffar folk. Söta flickor träffar han när han spelar World of Warcraft. Eller dom påstår sig i alla fall vara söta flickor.
Han har en liten dvärg som heter Lars Ulrich. Geek? Ja. Med råge.
Ser ni skillnaden? På stan vs. pojkrum. Lars är fanatisk, men drömmer sig utåt, träffa folk och ha sig. Martin vill ligga hemma och gnida sig mot sina lena vinylplattor efter att ha grejat senaste kampanjen i WoW.
Nå, om man skulle skapa en lista på sysslor som garanterat får en att hamna i Geekfacket så borde den se ut någonting i den här stilen (här är också schyssta tips för er som vill komma in bland eliten):
Tidigare nämnda: Schackklubb, Tennfigursmålning, Kylning av datorer, World of warcraft (som är geekigare än andra datorspel, eftersom spelarna tenderar att låsa om sig mer).
Andra sysslor: Otroligt avancerade brädspel, flygsimulatorer - speciellt trafikflyg i realtid, bygga egna digitala trumset av pingisracketar, att försöka hamna i guinness book of records på vilket sätt som helst kosta vad det kosta vill, bygga och "köra" modelljärnväg, tävla med radiostyrda bilar och all form av motorsport.
(Okej, motorsport får ju inte plats i pojkrummet direkt, men OM man hade fått plats så hade det körts runt våningssängen så det rök.)
En annan fin är serieteckning.
På detta finns det ju givetvis tonvis med grejer. Dock inte champagnesprut.
Hur då göra för att bräcka alla dessa? Hur göra för att hamna på toppen av Geekstegen? Jobba med video och datorspel, som jag gör, har tyvärr tappat allt vad geekighet heter. Okej, det finns geeks här på Dice, det finns ett gäng nördar, men det har inget med yrket eller hantverket att göra längre... det är ett jobb som allt annat.
Och inget man kan göra på pojk(eller flick, som sagt)rummet längre.
Nä, skall man längst upp på Geekstegen - och här snackar vi en bra bit över alla andra, Herrepåtäppan a la carte - så tar man till
Rollspel.
Med papper och tärningar. Det, mina damer och herrar är det inget som bräcker. Fastsvetsad på toppen av the Golden Mountain of Geekiness. Rollspel där man springer omkring i skogen (lajv) och kastar +3 förlamaekollon på varandra räknas inte hit, se pojkrumsteorin ovan. Lajvare får gå under epitetet Nördar här.
Datavarienten av rollspel räknas inte heller då det inte finns utrymme för "skådespeleri" (ordet används här i dess vidaste bemärkelse), eller ren improvisation.
Så, vad ville jag säga med det här?
Inget, förmodligen.
En Geek har sällan en stark längtan att få bli den ballaste på Stureplan eller coolast i klassen. Hellre då den ballaste i det extremt lilla gänget som har, låt säga, kylning av datorer som största intresse.
Okej, en del vill bli coolast i klassen, men har ingen aning om hur man gör och inser snart att måleri av tennfigurer är fan så mycket roligare.
En del sammankopplar säkert "Geek" med "Nörd", men det anser jag vara helt fel. En Nörd är en människa som är helt ute och cyklar, en som oftast inte kan något annat än att bara vara bland många andra människor, och då ändå på helt fel sätt... På Stureplan finns det en otrolig mängd nördar exempelvis... Bl.a den här eller varför inte dom här ca 1:12 in i rullen.
Det där är ett par riktiga Nördar. För att dom skulle få klassas som Geeks så skulle dom behöva skaffa sig ett obskyrt intresse, som exempelvis frimärkssamlande, World of Warcraftspelande, schacklubb etc. Champagnesprut som hobby räknas inte.
Om man tar musikintresse som exempel så kan man köra följande två scenarion:
- Lars gillar Metallica. Han har alla skivor och går omkring med en skinnjacka med ryggmärke á la 80-tal. Han har skaffat en gura och träffar sina polare som han spelar Metallicacovers med en gång i veckan. Han är även med i gruppens fanclub och sitter och snackar Metallica nonstop på fester, spelar ingen roll om det är med polarna eller med helt okända, söta flickor. Festerna slutar med att han står och skrålar "nothing else matters"... Han vill dock helst spela trummor och bli den nya Lars Ulrich. Geek? Nej.
- Martin gillar Metallica. Han har alla skivor, både på vinyl och på cd och han vägrar slänga sina gamla kasettband med olika Meatallicablandningar, trots att han inte ens längre äger en bandspelare. Han har även samlat på sig en massa bootlegs och sitter på Ebay och letar nya halva dagarna. Han har en skinnjacka med ryggmärke á la 80-tal. han skaffade en gång en gura, en kopia på gitarristens i Metallica som han har på väggen hemma. Han har försökt lära sig ackorden till många låtar, men det går bara inte. Han håller på att spara till en bas också.
Han har en del kompisar på Metallicas officiella forum som han ofta diskuterar låtar med, men han är aldrig direkt ute och träffar folk. Söta flickor träffar han när han spelar World of Warcraft. Eller dom påstår sig i alla fall vara söta flickor.
Han har en liten dvärg som heter Lars Ulrich. Geek? Ja. Med råge.
Ser ni skillnaden? På stan vs. pojkrum. Lars är fanatisk, men drömmer sig utåt, träffa folk och ha sig. Martin vill ligga hemma och gnida sig mot sina lena vinylplattor efter att ha grejat senaste kampanjen i WoW.
Nå, om man skulle skapa en lista på sysslor som garanterat får en att hamna i Geekfacket så borde den se ut någonting i den här stilen (här är också schyssta tips för er som vill komma in bland eliten):
Tidigare nämnda: Schackklubb, Tennfigursmålning, Kylning av datorer, World of warcraft (som är geekigare än andra datorspel, eftersom spelarna tenderar att låsa om sig mer).
Andra sysslor: Otroligt avancerade brädspel, flygsimulatorer - speciellt trafikflyg i realtid, bygga egna digitala trumset av pingisracketar, att försöka hamna i guinness book of records på vilket sätt som helst kosta vad det kosta vill, bygga och "köra" modelljärnväg, tävla med radiostyrda bilar och all form av motorsport.
(Okej, motorsport får ju inte plats i pojkrummet direkt, men OM man hade fått plats så hade det körts runt våningssängen så det rök.)
En annan fin är serieteckning.
På detta finns det ju givetvis tonvis med grejer. Dock inte champagnesprut.
Hur då göra för att bräcka alla dessa? Hur göra för att hamna på toppen av Geekstegen? Jobba med video och datorspel, som jag gör, har tyvärr tappat allt vad geekighet heter. Okej, det finns geeks här på Dice, det finns ett gäng nördar, men det har inget med yrket eller hantverket att göra längre... det är ett jobb som allt annat.
Och inget man kan göra på pojk(eller flick, som sagt)rummet längre.
Nä, skall man längst upp på Geekstegen - och här snackar vi en bra bit över alla andra, Herrepåtäppan a la carte - så tar man till
Rollspel.
Med papper och tärningar. Det, mina damer och herrar är det inget som bräcker. Fastsvetsad på toppen av the Golden Mountain of Geekiness. Rollspel där man springer omkring i skogen (lajv) och kastar +3 förlamaekollon på varandra räknas inte hit, se pojkrumsteorin ovan. Lajvare får gå under epitetet Nördar här.
Datavarienten av rollspel räknas inte heller då det inte finns utrymme för "skådespeleri" (ordet används här i dess vidaste bemärkelse), eller ren improvisation.
Så, vad ville jag säga med det här?
Inget, förmodligen.
Drunk on the Moon
Ibland tar jag på mig en skjorta, en keps och sätter mig bakom trummorna som en helt vanlig man.
När man har medspelare så kallas det för ett band. En konstellation skulle kunna vara:
Tjej på sång. Kille på gitarr. En annan kille på exempelvis en bas och en norrman på klaviatur.
Och sen en kill-liknande sak på trummor.
Så ser det ut i mitt band i alla fall.
För ett år sedan annonserades det efter "en EJ metalintresserad trummis" på en hemsida för musikerfolkmänniskor. Jag blev nyfiken trots att jag inte letade efter ett band och trots att jag faktiskt kan både lyssna och vara intresserad av metal. Hursomhelst så tyckte jag att det lät bra, det som fanns på deras (numera vår) hemsida.
Bank, bonk och plaff på cymbal och jag började lira i Drunk On The Moon.
Nu gigar/spelar/uppträder vi ute på olika ställen lite då och då. Jag har vid ett par av dessa tillfällen tillverkat flyers för att promota spelningarna... förmodligen suger dom hårt som flyers eftersom publiktrycket har varit, eh, klent. Men vafan, vi är ett nytt band och man kan väl inte räkna med att jordens befolkning står och skriker efter en världsturné.
Redan.
En annan orsak kan vara att distrubitionen av flajerserna var bristfällig om inte obefintlig.
Nå. Flyers:
Dessa borde ju genererat tusentals, HUNDRAtusentals i publiken, sade han lite blygt. Men icke.
I morgon lirar vi igen, men jag har inte gjort nån flajja till denna gång. Tjo.
