Kung Bore; soffpotatis.
För den perceptive Svensken torde det stå utom allt tvivel; vintern har varit väldigt vintrig i vinter. Det har varit snö på backen och i träd som vore det en bild tagen ur en gammal julbonad.
(För säkerhets skull målar vi upp bilden av en julbonad med väldans snörikt motif. För den med alldeles särldeles rackig fantasi, Kontakta Nils och Johan på bilden. Fråga efter julbonadsprinsarna.)
Julbonadsprinsarna, eller som dom kallas i Japan; Nils San och Johan San Johansson.
Nåväl. All snö gör Stockholms stad lamslaget som vanligt. De borgerliga rackarna som styr staden har alldeles säkert lagt noll kronor i skotta-snö-budget i år i hopp om att växthuseffekten skall göra jobbet och livet lättare för den pajas som sitter och sköter dylika upphandlingar i stadens tjänst.
Eller så har det billigste alternativet fått göra sig gällande; "Svenne Banans skottartjänst" - tre anställda med en tjänstearea på hundraförtitusen kvadratkilometer.
Hursom så kan det ju läggas stålar på ny kaffeautomat. Tack, Gud, för koldioxidutsläpp och koskit.
Kandas. En hög med helig koskit, Indien. En replika tillbeds även på
Stockholm Stads ekonomiavdelning.
För oss som faktiskt förstår att vinter hör till det normala och att sol och vitt gör en gott i själen så har det känts friskt, man har kunnat vara ute med familjen och laja i snön. Okej att det blivit lite dassigt med herre på täppan och mula fejan i och med en massa från dagis hemsläpade sjukdomar, men snökontakt har det varit.
----
Mattans Hälsotips: De som klaga över mörka halvåret och depressioner kan ju passa på att vara ute en kvart om dagen i stället för att hyra ett ljusrum för miljoner kronor i timmen. Jag lovar, solen funkar lika bra som lysrör för att göra själen gladare och ansiktet öppnare inför den krogkväll - med tillhörande uteblivet ragg - som alldeles säkert kommer krypandes runt hörnet när helgen nalkas.
----
En annan grej man kommer att tänka på när Kung Bore har mjällat en halvmeter snö är att det är mycket vackert ute i naturen. Och även i stan. Bilarna gör givetvis sitt bästa för att skita ner och göra snön normalgrå/brun, men när det vita pudret singlar ner stadigt och utan förbehåll så kan den dära pittoreska vintern som man tror sig minnas från sin barndom faktiskt bita sig fast även inne i självaste stadskärnan.
Jag önskar det fanns mer tid, mer jävlarannamma, mindre latMattan och ett par schyssta skidor så man kunde ut och supa in mer av den vinter som enligt domedagsprofeter inte kommer att finnas i framtiden.
...Förrän istiden kommer då förstås, men då kanske det blir lite mycket även för mig; det kan bli lite knixigt att borra sig igenom en och en halv kilometer is bara för att kunna rycka ett par abborrar i Mälarn...
Jag gillar vinter och det är jag glad över. Tack Kung Bore för att du till sist bröt lårbenshalsen och blev liggande här som en soffpotatis ett par månader, du kommer att få fortsätta spela golf nere i Marbella i sinom tid, men den här vintern stannar du hemma.
Pensionärstomte!
GAAAAHRGH!
(För säkerhets skull målar vi upp bilden av en julbonad med väldans snörikt motif. För den med alldeles särldeles rackig fantasi, Kontakta Nils och Johan på bilden. Fråga efter julbonadsprinsarna.)
Julbonadsprinsarna, eller som dom kallas i Japan; Nils San och Johan San Johansson.
Nåväl. All snö gör Stockholms stad lamslaget som vanligt. De borgerliga rackarna som styr staden har alldeles säkert lagt noll kronor i skotta-snö-budget i år i hopp om att växthuseffekten skall göra jobbet och livet lättare för den pajas som sitter och sköter dylika upphandlingar i stadens tjänst.
Eller så har det billigste alternativet fått göra sig gällande; "Svenne Banans skottartjänst" - tre anställda med en tjänstearea på hundraförtitusen kvadratkilometer.
Hursom så kan det ju läggas stålar på ny kaffeautomat. Tack, Gud, för koldioxidutsläpp och koskit.
Kandas. En hög med helig koskit, Indien. En replika tillbeds även på
Stockholm Stads ekonomiavdelning.
För oss som faktiskt förstår att vinter hör till det normala och att sol och vitt gör en gott i själen så har det känts friskt, man har kunnat vara ute med familjen och laja i snön. Okej att det blivit lite dassigt med herre på täppan och mula fejan i och med en massa från dagis hemsläpade sjukdomar, men snökontakt har det varit.
----
Mattans Hälsotips: De som klaga över mörka halvåret och depressioner kan ju passa på att vara ute en kvart om dagen i stället för att hyra ett ljusrum för miljoner kronor i timmen. Jag lovar, solen funkar lika bra som lysrör för att göra själen gladare och ansiktet öppnare inför den krogkväll - med tillhörande uteblivet ragg - som alldeles säkert kommer krypandes runt hörnet när helgen nalkas.
----
En annan grej man kommer att tänka på när Kung Bore har mjällat en halvmeter snö är att det är mycket vackert ute i naturen. Och även i stan. Bilarna gör givetvis sitt bästa för att skita ner och göra snön normalgrå/brun, men när det vita pudret singlar ner stadigt och utan förbehåll så kan den dära pittoreska vintern som man tror sig minnas från sin barndom faktiskt bita sig fast även inne i självaste stadskärnan.
Jag önskar det fanns mer tid, mer jävlarannamma, mindre latMattan och ett par schyssta skidor så man kunde ut och supa in mer av den vinter som enligt domedagsprofeter inte kommer att finnas i framtiden.
...Förrän istiden kommer då förstås, men då kanske det blir lite mycket även för mig; det kan bli lite knixigt att borra sig igenom en och en halv kilometer is bara för att kunna rycka ett par abborrar i Mälarn...
Jag gillar vinter och det är jag glad över. Tack Kung Bore för att du till sist bröt lårbenshalsen och blev liggande här som en soffpotatis ett par månader, du kommer att få fortsätta spela golf nere i Marbella i sinom tid, men den här vintern stannar du hemma.
Pensionärstomte!
GAAAAHRGH!Kommentarer
Trackback
