Mattans Blogg

Visst visst. Jag tänkte att jag skulle se den. Men det blev inte av; lite dassig med tid, lite dassigt med komma ihåg att man kan faktiskt KAN gå på bijo, samt mycket dassigt med barnvakt.
En massa grejer som gör att det inte blir av helt enkelt.
Så det blev att "Ah, skit i 3D å sånt tjafs, jag ser den hemma på vår tjock32-tummare".

Menmen, Patrick frågade och jag svara Avisst.

Den här kvällen var det kallt, lite blåsigt, massa snö. Cilia och Cilia skulle vara hemma med kidsen. Patrik å jag skulle se Avatar, alltså till slut. Tjejerna vill väl hellre se en tjejfilm kom vi fram till... Inte flygande flaxgrejer, flygande metallgrejer, explosioner och blå Aliens med flätor som parar sig med andra flätor.

Vi möts upp relativt sent (21.00-film) på Hötorget, tar en öl i Kungshallarna för stämnings skull och knatar in i den allt annat än tomma biograffoajén, där folk köar i långa rader för att få tag på en påse bilar eller en bamsemegalåda med trista popparkorn.
Vi skiter i tilltugg.
Hårda killar.
Vi visar våra biljetter, grabbar tag i 3Dbrillorna som ligger i en låda utanför och går in.
Chyssta stolar. Bra med benutrymme.
Några Goth/Emo/vafandetnuär-brudar slår sig ner bredvid och jag tänker att dom måste känna sig olustiga med brillorna på eftersom dom är pedantiskt noga med utseendet (skalet) och är osäkra inne i sig själva och rädda i själen.
(Det behöver ju inte vara så, förvisso)

(Men förmodligen är det det)




No! Not the 3D-glasögena! NOT THE 3D-GLASÖGENA!!!



Avatar har visats i en månad snart, men den går fortfarande i en stor salong. Och det är knökfullt. 
Trailern är en TreDe-kavalkad med katter och hattar och en hårt grönrosasminkad Johnny Depp.
Allers i Underlandet?

Shit 3Dt funkar!

Under ett par timmar sitter jag sedan relativt klistrad framför duken och imponeras av tekniken.  Jag är inte direkt imponerad av ståryn, men nog fan är filmen ett gott hantverke?

Det som imponerar mest är dock detaljerna. Det är verkligen nedlagt en hel del jobb på detaljer som egentligen inte många tittar på. Jag råkar få syn på ett par blad ca femtio meter bakom huvudkaraktärerna. Dessa syns lite svagt mellan en massa träd, gräs och stenar. Dom är i en annan färg, lite plommonlila typ. Jag tänker att "vem fan får för sig att lägga ner tankemöda och jobb på ett par blad som knappt syns och detta i en halv sekund?". Jo, folk som vill att det skall kännas genuint. Inget fusk. Är det natur så skall det fan göras till den måtta att självaste David Attenborough skall känna att han vill dra fram kamerateamet genom skiten.

Många saker kändes trovärdiga, trots sin relativa enkelhet: De manetpulsande, svävande fröna. De i hjälplöst tillstånd ivägfladdrande ödlorna (hängde så jävla bra därunder) och trattblommorna.
Det var igenomtänkt och "logiskt".

Sen att drakar, katter, hästpryttlar och monstrum var bra gjorda, det är ju standard på något sätt. Men den ambienta naturen... Imponerande.

Här är favoriten i alla fall. Ödlan. Fan Lizard.



Nu sticker jag asså. Blå lirare på ingång.


(Och för alla mina miljontals tyska läsare; geglutten sie here)



Nå, det var värt hundrafemtio spänn för ett par brillor (som inte alls var gröna/röda som på tv-piraterna-tiden, utan dom va som helt vanliga solglajer) och en film med långa smurfer och action och skit.
Gå å se.